Bara massor utav sport

Häromveckan diskuterade jag med en kollega om min medverkan i Sportpanelen i Skaraborgs Läns Tidning innan Peking-OS (jobbar till vardags som sportreporter). En av frågorna löd: Kommer Usain Bolt slå världsrekordet på 200 meter? Vad är det för dålig fråga, tänkte jag. Det finns inte en chans - visserligen är han en sanslöst bra sprinter – att han slår Michael Jonssons omöjliga världsrekord. Så hör löd mitt svar på frågan, aningen nedkortad: "Det är lika sannolikt att Usain Bolt slår världsrekordet på 200 meter som att Liverpool kommer vinna Premier League".

Tidningen gick i tryck, nästa dag låg tidningen uppslagen på bordet på jobbet och Usain Bolt hade precis slagit världsrekordet. Jag har haft tuffa arbetsdagar, men den dagen tar priset. Min kollega hånade mig med rätta hela dagen och häromveckan påmindes jag återigen. Alltså kommer Liverpool vinna Premier League i år. Jag tror att det är dags för Benitez mannar att äntligen få vinna ligan för första gången sedan 89/90. Förutsättningarna finns; de har blivit mer jämna och vinner de matcher som de bara ska vinna och de har stora matchvinnare i laget och en viss Fernando Torres som kan avgöra vilka matcher som helst. Chelsea? Leder för tillfället Premier League tillsammans med Liverpool på 29 poäng, fast med bättre målskillnad. The Blues kommer, om inget oförutsett händer, tampas med Liverpool om slutsegern. Dock tror jag inte man räcker hela vägen, jag tror att man har prioriteringen på ett annat håll i år: Champions League. Jag tror att trean Arsenal inte kommer kunna hålla en jämn nivå hela säsongen ut ( men vilket skönt naivt gäng som verkligen spelar underhållande fotboll). De kan slå vilket lag som helst i enstaka matcher.

Manchester United kommer inte kunna prestera som man gjorde förra säsongen. Sir Alex Fergusons lag bör kunna utmana Liverpool och Chelsea, men de har inte råd med att halka efter ännu mer. Förlusten mot Arsenal svider nog än. Problemet är att Ronaldo inte har kommit upp i sin toppform än – han har ju tappat en hel försäsong då han opererade sig efter EM-slutspelet i somras.

Så kom ihåg var ni läste det först. Liverpool vinner ligan. Jag är beredd att äta upp mina ord om jag har fel.

Krisen i AIK är nu total – huvuden har börjat rulla och frågan kvarstår: Agerar AIK rätt? Svar, ja. Tränaren Rikard Norling har haft hyfsade framgångar med AIK i år. En femte plats är ändå bättre än de två andra Stockholmslagen som slutade på en nionde (Hammarby) respektive tolfte plats (Djurgården). Utgår man resultmässigt kan man definitivt ha synpunkter på säsongen, AIK – med sina höga löner med allsvenska mått mätt – borde definitivt kunna aspirera på en topp-fyra-placering varje säsong. Det är så klart resultaten som fick ordförande Per Bystedt och styrelsen att kicka den ack så populäre (fråga mig inte varför) Rikard Norling och VD:n Charlle Granfelt, vilket också resulterade i att sportchefen Ola Andersson avgick (påtryckningar från AIK-fans förmodligen?) och sedermera assisterande tränaren Nebojsa Novakovic.

Frågor man kan ställa sig är hur mycket en klubb ska lyssna på sina fans. En klubb behöver sina fans - den kan inte existera utan dessa - men ska en klubb hörsamma supportrarnas önskan om saker och ting? Till en viss gräns. Det sjuka som jag ser det är att vissa inom AIK verkar vika sig för några utav AIK:s hårdare fraktioner (kanske rädda om sig själva, Rikard Norling var ett typexempel). En klubb får aldrig helt styras av sina fans. Skulle det ske i AIK så skulle detta som har hänt nu, hända varje vecka.

Just nu behöver AIK en stark, meriterad tränare.Vem? Stahre från Väsby? Jag hoppas inte AIK menar att anställa en tränare på permanent basis som inte har några meriter värda namnet. Sedan Stuart Baxter slutade har jag saknat just en ledare som kan ryta till när spelet går i baklås.

AIK är just nu i en stor kris. Risken för en stor baksmälla är stor. Huvuden har börjat rulla och än har vi inte sett slutet på den här soppan.

En fördjupning i hur den italienska fotbollen verkligen fungerar är en bristvara i svenska medier. Som svensk blir man– självklart –  illa berörd av den italienska supporterkulturen när bilderna rullas ut från en del arenor i Italien. Ja, det har gått så långt att även supportar och polismän har dödats – problemen verkar oändliga och olösliga. Det finns ingen mer lämpad att diskutera ämnet än Marcus Birro, expert på frågorna och med god insyn i den italienska kulturen.
   - Italien har en defekt i samhällskroppen och det är den som också kommer till uttryck inom fotbollen, berättar Birro och fortsätter:
   - Samtidigt är den där cirkusen du nämner en väldigt komplex historia som inte bara har med fotbollen att göra utan genomströmmar hela landet.

 För Marcus Birro handlar fotboll om så mycket mer än bara fotboll. Marcus, vars far är född och uppvuxen i Italien, blev Romanista för tio år sedan – ett inte helt lätt val då hans far var Juventino.
   - Farsan är utpräglad Juventino, så det är väl en form av fadersuppror. Jag har alltid älskat Rom och alltid tilltalats av Romas sätt att spela fotboll. För ungefär tio år sedan knöt sig hjärtat, tankarna och passionen till klubben. Nu är vi oskiljaktiga. Som bröder eller älskande.

Vad fick du för reaktioner av din far?
 - Ha, ha. Min far är en varmblodad och hjärtlig människa så han var väldigt överseende. Han begriper det inte, men han accepterar det...

I Sverige var det många som kände avsky inför den enorma calciopoli-cirkusen som nystades upp med Juventus förra sportchef, Luciano Moggi, i spetsen häromåret. Allt fler klubbar drogs med i fallet som resulterade i att Juventus degraderades och en del klubbar fick starta säsongen med ett antal minuspoäng. Mutade domare, fixade resultat – misstron är fortfarande stor i omvärlden i dess syn på italiensk fotboll sedan händelsen.

Vad behöver man göra i Italiensk fotboll för att återupprätta ryktet? 
   - Jag tror det är väldigt mycket. Först och främst bör människor i det här landet lätta en aning av på det väldiga sjok av fördomar som finns kring italiensk fotboll. Vi lever i ett land med ett enormt Tipsextra ankare. Samtidigt är den där cirkusen du nämner en väldigt komplex historia som inte bara har med fotbollen att göra utan genomströmmar hela landet.

   - Och fotbollen är ju som bekant en del av hela landet i Italien. Ett stort rymligt hjärta borde ha plats för den oerhörda skönhet som också finns mitt i allt kaos. Som för övrigt finns i allt kaos, alltid.

Huliganismen i Italien har resulterat i dödsfall på både supportrar och polismän. Har inte kaoset, som du nämner,  gått lite väl långt på senare år?
   - Jo.Kaoset har gått för långt. Situationen är komplex, går att likna vid de berömda ryska dockorna. Det gömmer sig en mindre under, hela tiden. Situationer, makt, pengar, kontakter, moral och värdighet är nyckelord i det italienska samhället. Likt en skugga följer en svart, illegal marknad på den riktiga, vanliga. Alla vet om den men ingen låtsas om den. I Italien är fotboll och samhälle samma kroppsdel. De går inte att skilja åt. Därför har denna samhälleliga cancer och kaos spritt sig också till fotbollen

Men problemen i den italienska fotbollen kan lösas enligt Birro. Bland annat med strängare regelverk.

   - Det finns lösningar, som att bygga om arenor,gör supporterkulturen mer som i England och Spanien med stenhårda regler. Samtidigt är det lite som att stänga gallerian på natten och slå sig för bröstet för att knarkarna inte sover där längre. Knarkarna finns kvar. De flyttar bara på sig. Italien har en defekt i samhällskroppen och det är den som också kommer till uttryck inom fotbollen. 

När man pratar med Marcus Birro så är det påtagligt hur mycket han älskar och värnar om den italienska fotbollen, som vi i Sverige ser som en i mångt och mycket korrupt och trist liga.

  - Jag älskar att slå i underläge både med mitt skrivande och detta att försöka försvara den italienska fotbollen mot en till stora delar ( I Sverige) oförstående omvärld. Jag älskar den italienska fotbollen just också av den anledningen, att där ryms så mycket mer under meningarna så att säga, det är så mycket mer än bara fotboll.
Följdfrågan är given:
Om Italien och Sverige möts i en stor final, var ligger dina sympatier då?
 - Italien. Alltid...